Vår historia

Östra Lagnös historia är ett resultat både av dess geografiska utveckling som ö och av de människor som bor och har bott här. Troligen har öns utveckling mest påverkats av människorna, både åretruntboende och på senare tid även sommarboende.

Landhöjningens påverkan under 3000 år
För 3000 år sedan var det inte mycket man kunde se av dagens Östra Lagnö, möjligen kunde man ana 4-5 bergstoppar som stack upp ur havet. Strandlinjen var då ca 20 m högre än idag. Vid vår tideräknings början, för 2000 år sedan, var strandlinjen ca 10 m högre än idag. 700 år senare låg vattenlinjen 5 meter högre än den nuvarande och dagens stora ö var då uppdelad i ett 10-tal mindre öar. Inte förrän framåt 1500-talet kunde man ana den sammanhängande ö vi har idag.

1200-tal med namnet Enlang och öns geologi
Redan på 1200-talet kan man läsa om Östra Lagnö i den danska kungen Valdemar Seiers jordabok. Där finns en seglingsbeskrivning över Östersjön med ”Enlang” omnämnt som navigationspunkt mellan Husarö och Blidö. Leden gick då mellan ön Truten och Östra Lagnö till skillnad mot idag då den går utanför och nordost om Truten.
De flesta tolkningar av namnet Lagnö visar på att begreppet kommer från ordet ”lagn”, som betyder nätsträcka. Om man lägger flera nät ihop i en läggning får man en ”lana” nät, vilket flera äldre skärgårdsbor säger än idag.

Öns geologi
Öns geologi är speciellt intressant genom de bergveckningar med leptit och gångar av fältspat som finns. Vi som bor på ön har säkert inte reflekterat över detta förrän Skärgårdsstiftelsen köpte en del av marken och visade på dessa naturegenskaper på markerna ute på öns nordostspets.

1600-tal och stamfadern Olof
Teoretiskt skulle befolkning ha funnits redan på 1200-talet, men den tidigast kända fanns här först på 1600-talet, enligt Bertil Hedenstierna, som var en av våra främsta skärgårdsforskare. Bonden Olof var då nämnd i bostadslängden 1639 som frälsehemmansägare med ”stora ägor men svag åkermark”. Olof ägde förvånansvärt många djur; sjutton kor, tre hästar, sju ungnöt, tretton får, sjutton getter och två svin, vilket även in på 1900-talet ansågs som ett stort innehav för en skärgårdsbonde.
I den bygdeforskning vi har med på hemsidan kan man se och följa denne Olof Nilsson, född på 1590-talet, med sina sju barn ända fram till dagens Östra Lagnö-bor 12-13 generationer senare. I en dombok från 17 maj 1675 finns även ”Mattz i Langnö” nämnd som representant i en nämnd. Denne Mats var en av Olof Nilssons äldre söner.

1700-tal och den lede Ryssen
Östra Lagnö drabbades mycket hårt av ryssarnas härjningar sommaren 1719.
Då fanns här två frälsehemman, som brukades av bönderna Nils och Erik Pehrsson. Nils var barnbarn och Erik var gift med ett barnbarn till Olof Nilsson. Båda fick sina hem plundrade och brända av ryssarna.

Det var ett förödande slag för dessa Lagnöbor med familjer och värst gick det för Erik Pehrsson. I mantalslängden från denna tid kan man läsa: ”Man fången och hustrun utfattig”. Trots denna korta och kärva notering, som tydligt innehåller en familjetragedi, måste Erik ändå ha blivit släppt av ryssarna, eftersom vår forskning visar att han dog under 1730-talet på Östra Lagnö.

1800-tal då bönderna friköper sina gårdar
En stor händelse i öns historia var då frälsebönderna kunde friköpa sina gårdar. Äganderätten till marken låg hos adeln, men brukades fullt ut av dessa bönder och friköpandet skedde 1801, vilket var samma år som det nuvarande byalaget startade.

Fem bönder friköpte sina marker av Per Magnus Julius Elmén på Väsby säteri. Tidigare hade marken ägts av familjen Clerck på Västra Lagnö säteri. Beata Clerck, som var dotter till friherre Hans Clerck, står uppförd som ägare i 1720 års jordebok.

Tre av de fem bönderna hade släktskap med Olof Nilsson, vilket visar att rörligheten inte var särskilt stor och de som gifte in sig till gårdar på ön kom huvudsakligen från närliggande öar. Denna företeelse kan man följa långt in på 1900-talet, och kanske är det en förklaring till att samarbete och kontakter i alla tider varit goda mellan de närliggande öarnas befolkning.

Enligt en karta över Stockholms skärgård från 1802 är det tydligt att samtliga gårdar utgick från Östra Lagnö by. Gårdsetableringen ut över hela ön har skett senare. Troligen har ändå bebyggelser i form av torp funnits på Östra Lagnö Ö tidigare.

1850-tal – laga skifte, sommargäster, skolan och fattighuset
1851-1852 utfördes det första laga skiftet på ön, vilket bl a innebar att utspridningen av boendet började. Lagen om att kunna göra markskiften för att få brukningsriktiga gårdar hade kommit redan 1827, men inte förrän 1851 begärde Olof Sjöberg att så skulle ske på Östra Lagnö. Bönderna som deltog i detta skifte var, förutom Olof Sjöberg, Erik Österman, Nils Österman, Johan Österman, Jan Persson Österman och Jan Erik Nilsson. Olof, Erik, Nils, Johan och Jan hade släktskap med stamfadern Olof från 1600-talet.

I slutet av 1800-talet började de första hyresgästerna komma ut till Östra Lagnö. Östra Lagnö-borna hade tidigt börjat leverera ved till Stockholm med sina storbåtar och även tagit emot huvudstadens sopor, vilka plöjdes ner i åkrarna. På det viset etablerades kontakter med de personer som, när ångbåtstrafiken kom igång, kunde ta sig hit ut och hyra sommarställen. Flera av dessa familjer med senare släktled finns ännu kvar på ön.

Att ångbåtarna börjat trafikera Östra Lagnö blev ju också en möjlighet för Albert Engström, JAG Acke, Bruno Liljefors, Gustaf Ankarkrona, Elias Erdtman, Anders Zorn med flera att starta den första konstnärskolonin här ute år 1894. Om denna konstnärskoloni och konstnärernas äventyr i skärgården har Claes Moser skrivit i boken ”Östra Lagnö, en resa genom tiden”.

Skolundervisning för öns barn
Redan på 1850-talet började någon form av skolundervisning för öns barn. Undervisningen utfördes i någon av stamfastigheternas kök och ambulerande lärare bedrev undervisningen. Under 1880-talet byggdes den skola som fortfarande är i byalagets ägor och här kunde även barn från Västra Lagnö och Husarö få sin skolning. Ända fram till 1934 var skolhuset igång, sedan byggde kommunen ett nytt skolhus, som var i bruk till år 1941. Därefter fick barnen åka till Mellansjöskolan på Ljusterö för sin utbildning.

Ur en kommunskrift från 1850-talet kan man läsa;
”Beslut fattades att kommunen skulle hava sin egen fattigvård och ej förena sig med någon annan socken, allra helst som man hade sin egen fattigkassa och Östra och Västra Lagnös öbor nu som alltid förut förenar sig uti Ljusterö fattigvård”.

Något som dagens möjlighet till pensionering fanns inte, men pigor och drängar togs ändå om hand av bönderna när de inte orkade arbeta på gårdarna längre. På 1800-talets senare hälft byggdes en fattigstuga vid det s k ”Fattigstuberget” i byalagets regi och helt i linje med kommunens intentioner. I detta hus bodde bl a ”Lill-Greta”, Greta Kajsa Holm, i slutet på 1800-talet. Hon var född 1811 och finns med i dokument från denna tid registrerad som fattighjon.

1900-talet började med tillväxt, egen affär och fler sommarboende – slutade med färre åretruntboende
Kombinationen av att vara bonde och fiskare har alltid varit ett naturligt sätt till överlevnad på Östra Lagnö och detta slutade inte förrän på 1950-talet.
Antalet året-runt-boende har kraftigt varierat under de senaste 200 åren.
År 1800 fanns 38 st, 1850 hade det ökat till 59 st, 1900 var ett bra år med 78 st registrerade men rekordet nåddes under 1920-talet då hela 80 st fanns boende på ön. Efter 1950, då befolkningen bara var 48 st, har trenden varit sjunkande med det lägsta antalet kring 1970-talet då bara ett 15-tal personer fanns registrerade.

Det är inte många av dagens öbor som känner till att det funnits en affär på ön.
På Östra Lagnö Ö öppnades affär första gången 1909, men den lades ner efter fyra år. En ny etablerades 1936, men måste även den läggas ner 1961. Det minskande antalet boende var troligen en orsak och brons tillkomst på 1960-talet minskade behovet av en sådan service då var och en kunde inhandla varor på Ljusterö eller fastlandet med hjälp av egen bil.

Under 1900-talet, och speciellt efter 1950-talet, har sommarboendet haft en kraftig utveckling. Bron, som invigdes 1964, öppnade möjligheter att köra bil ända fram till den egna fastigheten och även bussar började trafikera Östra Lagnö by från Stockholm.

2000-tal med ambitioner att fortsätta vara en ö i en ”levande skärgård”
Nu i vår egen tid kan vi se att 32 personer finns här året runt, enligt kommunens senaste statistik. Dessa personer är väl utspridda över ön.

Om man tittar in på släktforskarsidan kan man se att ett tiotal av dagens året-runt-boende har en direkt släktkoppling till stamfadern Olof Nilsson från 1600-talet. Räknar vi även med de som är sommarboende, kan vi räkna in ytterligare 40-50 personer. Att ha sina ”rötter” på ön visar sig vara en viktig faktor för boendet här, men trenden mot ökad inflyttning visar även på att ”nytt blod” är på väg.

Det finns idag tecken på att myndigheterna i sina översiktsplaner vill se Östra Lagnö som ett ”Sommar-Skansen” med liv bara under sommarhalvåret och det rörliga friluftslivet är den målgrupp som högprioriteras. Detta oroar oss fastboende, eftersom det visar att de året-runt-boendes möjligheter att leva kvar med företag och boende kommer i andra hand. Byalagets långsiktiga handlingsplan har därför tagit med denna oro i ett antal konkreta handlingsaktiviteter. Vi välkomnar däremot alla att besöka och njuta av vår vackra ö.

Det finns en klar viljetrend att flytta till Östra Lagnö. Sommarboende vill gärna flytta hit och bosätta sig i sina sommarhus, gärna med möjlighet att kunna utföra sina arbeten på distans. Nyetableringsförfrågningar kommer med jämna mellanrum. Allt detta är glädjande och borgar för att det mål om öns tillväxt på tio år som byalaget satt upp, verkar rimligt att kunna nå.

Vill du veta mer rekommenderas boken Östra Lagnö – en resa genom tiden!